"Jag vill inte vara någons chef."

”Jag minns så väl när jag tog ett sabbatsår från studierna och hjälpte min mamma i hennes kiosk. Arbetsförmedlingen ringde och meddelade att Martela behövde hjälp med arkivering. Min mamma tyckte jag skulle tacka ja. Jag tänkte att nog kan jag väl arkivera en månad. Det var 1983.”

Jag tänkte att nog kan jag väl arkivera en månad. 

Saila har arbetat på Martelas Nummela-fabrik med olika uppgifter sedan 1983. Efter att ha gått med på att arbeta en månad, ombads hon stanna och fick även ett löfte om att utbildas i nya uppgifter. Till att börja med lärde sig Inna tiofingersystemet – detta var innan det fanns bärbara datorer – vilket innebar att man fick släpa med sig en tung skrivmaskin till kursen.

Centralen, inköpsavdelningen, import, export, produktion.
Saila har fått se företagets verksamhet från många olika håll. Tiden har gått snabbt och arbetet har varit intressant. Hon har alltid trivts bra på arbetet. När det är mycket jobb, går man inte bara hem utan arbetar även på helgerna om det behövs. När det är lugnare perioder går det bra att ta lite ledigt. Saila beskriver Martela som sitt andra hem, vilket inte är så konstigt, hon träffade till och med sin make på fabriken. Under årens lopp hann även Sailas mor arbeta på fabriken innan hon gick i pension. Hennes son arbetar fortfarande på bordsmonteringslinjen.

Saila betonar betydelsen av företagsamhet och uppmärksamhet i sin karriär.
Det är viktigt att kunna mycket om produkterna och deras tillverkning: många ställer väldigt detaljerade frågor. En lång yrkeskarriär gör en tillräckligt säker för att identifiera egna intresseområden och styrkor. “Jag vill inte vara någons chef. Jag är mer en person som planerar, det passar mig bättre”, avslutar hon.